RÖKSIGNALER nummer 12 del 1. Sommaren 2025.

Hej alla medlemmar!

Här kommer årets andra nummer av vårt nyhetsbrev Röksignaler.  Det blåser förändringars vindar inom vårt riksförbund då flera veteraner har lämnat vår verksamhet.  En del äldre personer har dött. Men även yngre personer ger upp och väljer att prioritera andra saker i livet än Öppna Kanalerna. Samtidigt är flera av medlemsföreningarna nedläggningshotade då det är svårt att få ekonomin att gå ihop när man förlorar uppdrag och bidrag. Det är också svårt att hitta folk som vill sitta i en styrelse och arbeta ideellt. Konkurrensen från de sociala medierna blir också allt mer påtaglig och vi har inte riktigt hängt med i vår tid. Utan det är först nu som vi har insett att vi behöver hitta nya tekniska lösningar för att inte tappa den yngre publiken som föredrar att titta på TV i sina mobiler. Vi behöver utveckla en Öppna Kanalen App. Arbetet med detta är nu också påbörjat och leds av Nils-Åke Pehrsson i Skövde som är en av de mest tekniskt kunniga personerna vi har i RÖK.

Nog om detta och vidare till innehållet i det här nyhetsbrevet. I det här numret besöker vi Helsingborg i Landet Runt. Sen kommer det en rapport från årsmöteshelgen 2025 i Göteborg och en presentation av Riksförbundet Öppna Kanaler i Sveriges nya ordförande Tomas Jonsson under persongalleriet.  Vi kommer också att få ett återseende med Ola Stockfelt som var RÖK:s första ordförande. Vi har även skickat in ett remissvar om filmutredningen som vi delar med er. Avslutningsvis kommer det avskedsord från Eva och Karin som båda lämnar RÖK:s styrelse i år. Det innebär att det här är vårt sista nummer av Röksignaler!

Nu är det upp till den nya styrelsen att tillsätta en ny arbetsgrupp för att skriva förbundets nyhetsbrev om man väljer att fortsätta ge ut det. Men vi börjar nyhetsbrevet med lite sorgliga nyheter.

 ————————————————————————————————————————————-

RAGNAR SMITTBERG.

Tyvärr måste vi meddela att ännu en av våra tidigare medarbetare har gått ur tiden. Det är Ragnar Smittberg som var den drivande kraften bakom TV Eskilstuna.

Ragnar var också med och grundade Community Media Sweden 2015 och satt med i styrelsen som sekreterare från starten fram tills 2023. Ragnar förespråkade ett närmare samarbete mellan närradion och de öppna kanalerna. Under årsmöteshelgen i Eskilstuna 2017 lyfte Ragnar upp Radio Eskilstuna och TV Eskilstuna som ett lysande exempel på hur ett sådant samarbete kunde fungera. Ragnar var den drivande kraften bakom dessa organisationer. Han var även engagerad i Närradions Riksorganisations styrelse under många år.

Ragnar Smittberg var en riktig eldsjäl som ville göra en skillnad och jobba för att förbättra samhället. Han var engagerad, snäll, drivande, organiserad, hjälpsam, självuppoffrande och vänlig. Ragnars pappa var stins så Ragnar föddes i banvaktsstugan i Råå utanför Helsingborg den 18 december 1942. Han hade en syster som heter Agneta. Efter några år flyttade familjen till Malmö där man bosatte sig i närheten av flygfältet. Som tonåring drömde Ragnar om att bli pilot men hans glasögon satte stopp för de planerna så Ragnar fick nöja sig med att ta licens för att flyga segelflyg vid 16 års ålder.

Ragnar flyttade till Lund där han studerade teologi och litteraturvetenskap vid Lunds Universitet. Hans favoritförfattare var J.R.R. Tolkien och han var mycket förtjust i Sagan om Ringen. Efter avslutade studier flyttade Ragnar först till Stockholm och sedan till Eskilstuna där han jobbade som säkerhetschef. Ragnar blev kvar i Eskilstuna och var med och startade Närradion och TV Eskilstuna. Han var även engagerad i Navigatörerna som senare gick upp i Barnmissionen. De arbetade för att förbättra livet för människor i Afrika genom att ge dem möjligheter till att bli självförsörjande. I sin roll som scoutledare för KFUM i Eskilstuna inspirerade han många unga till att spendera mer tid i naturen.

Ragnar satt även med i styrelserna för Civos och Community Media Forum Europe där han hade ansvar för att göra ett medlemsregister. Han fick förmånen att resa på många mediekonferensresor runt om i Europa där han fick träffa arbetskamraterna från olika länder och tillsammans arbeta för samhällsmedias utveckling i Europa. En av Ragnars sista resor gick till Rom, Siena och Florens i Italien under hösten 2019. 

På sin fritid tyckte Ragnar också om att resa och var även intresserad av tåg, världshändelser,  att samla på frimärken, läsa böcker och att vara i naturen. Han hade en sommarstuga nere i Skåne där han gärna spenderade det mesta av somrarna. Ragnar umgicks mycket med nära vänner och brukade äta gåsamiddagar tillsammans med ett gäng från Skåne. Det är en tradition som har anor från 1500-talet och äts oftast på Mårtenafton den 10 november.

Ragnar avslutade allt sitt ideella engagemang under våren 2023 och flyttade ned till Mölndal utanför Göteborg där hans syster Agneta även bodde. Där spenderade han sina sista år omgiven av familj och vänner. Ragnar dog i februari 2025 av lunginflammation. Men han hade även kämpat med Parkinson under de sista åren av hans liv. Våra tankar går till hans syster Agneta. Tack Ragnar för allt ditt engagemang, resesällskap och alla goda samtal vi haft genom åren. Vi kommer att sakna dig. Vila i frid.

 ——————————————————————————————————————————————-

LANDET RUNT.

Här kommer texter om våra olika medlemmar i Riksförbundet. I det här numret är det Sundskanalen i Helsingborg som står i fokus.

Marcus Bellatreccia är ordförande för Sundskanalen. Han är en kulturarbetare som brinner för att göra nytta i samhället. Han har varit engagerad i Sundskanalen i princip sen starten 2004. Förra året firade kanalen 20 år.

Runt millennieskiftet så fanns det en kommersiell lokal TV kanal som kallades för TV Öresund som sände i Helsingborg. Kanalen drevs med en viss framgång till att börja med. Men sedan började reklamintäkterna att sina och folk fick inte ut sina löner. I samband med att den kommersiella TV kanalen sattes i konkurs så var det några personer som jobbat med den satsningen som tyckte att det vore synd om man förlorade sitt sändningstillstånd. Så idén föddes att starta en ideell förening istället och söka om sändningstillståndet. Vilket man också gjorde. Kanalen startade 2004 och fick namnet Sundskanalen för nordvästra Skåne, men kallas i folkmun bara för Sundskanalen.

Marcus Bellatreccia är född 1970 i Nässjö. När Marcus var 9 år flyttade han till Helsingborg där han växte upp och rotade sig.  Han blev tidigt intresserad av teater och kom att jobba med detta.

- Jag är själv kulturarbetare. Jag driver ett litet kulturföretag som heter Adesso, berättar Marcus. Vi sätter upp en föreställning om hur det är att växa upp i en familj med missbruk.  Marcus har jobbat med den föreställningen i 20 års tid och har åkt runt i hela Sverige och visat föreställningen för barn och ungdomar. Men han jobbar också med andra produktioner. Bara nu under juni månad har han gjort 14 föreställningar av sommarteater i Helsingborg där de har spelat teater för barn från 5 år. Totalt 1500 barn har sett hans föreställningar.

Sundskanalen behövde en lokal.

Steget från att jobba med teater till att engagera sig ideellt i Öppna Kanalen var inte så stort för Marcus.  Då han jobbat med barn och ungdomar i Helsingborg så hade han också kompisar som var engagerade i kulturbranschen. En av dem var med och startade Sundskanalen och det var genom den kompisen som han kom med i kanalen.

- Jag gled in på ett bananskal för att jag hade en lokal, skrattar Marcus. Det var så att Sundskanalen behövde en lokal för sin verksamhet och det kunde Marcus ordna. Så kanalen hyr in sig i en lokal, där Marcus företag också finns, för sin redaktionella verksamhet. Lokalen är på 70 kvadratmeter och har kontor och konferensbord, samt rekvisita förråd. Där har man sina styrelsemöten och möten med olika medlemmar man jobbar med. Till en början var det en grupp på 10-12 personer som var engagerade i Sundskanalen. En del var proffs som tidigare hade jobbat med den kommersiella kanalen. De kunde redigera och filma vilket Marcus inte kunde då han hade andra kompetenser.

- Jag kunde inte ett dyft om TV,  medger Marcus. Men jag kunde sammanfoga folk och hitta lokaler. Så ganska snart upptäckte de att Marcus hade det drivet som det behövdes för att vara ordförande. Så det tog inte många år innan han fick axla den rollen. Efter ett tag kom de igång med att sända program i kanalen.

- Vi började knyta till oss medlemmar, berättar Marcus. Det var mest föreningar.  Så många som möjligt kunde få tillgång till att sända sina program i kanalen.

Sände tv från stadens vattentorn.

När Sundskanalen bildades 2004 så sände man från vattentornet i staden. Det liknade en svamp. De fick låna nyckeln och klättra upp för en spiraltrappa tills de kom till ett litet rum högst upp under taket. Där stod det en DVD-spelare som spelade upp en 75 minuters DVD-skiva som loopades och sändes ut till Comhems analoga nät. Den byttes ut var fjortonde dag och det var alltid lite speciellt att ta sig upp till rummet i vattentornet.

- Man fick inte vara höjdrädd när man skulle gå upp där då man såg enda ned till botten, berättar Marcus.  Han tycker idag att det är helt otroligt att de fick sända TV från stadens vattentorn. Det skulle aldrig ha fungerat idag men på den tiden var det ingen som ens skulle komma på tanken att någon skulle kunna förgifta stadens dricksvatten.

De sände från vattentornet tills runt 2011 då de hittade en annan digital lösning. Det var Helsingborgs dagblad som kontaktade Marcus och berätta att de hade bestämt sig för att påbörja en tv-satsning. Då Sundskanalen hade sändningstillståndet så var de intresserade av att samarbeta med dem.

- De fick betala för sig. Då slutade det med att de köpte in den nya utrustningen vi behövde och vi satte den nya utrustningen hos Helsingborgs dagblad, berättar Marcus. Det var ett mycket gynnsamt samarbete för Sundskanalen. Man fick råd att köpa in en tjänst från ett företag i Varberg som jobbade med att uppdatera olika städers skyltar längst med motorvägarna. Så med den mjukvaran kunde de programmera sina sändningar i en sändningsdator via Internet. Det var en dyr tjänst som kostade runt 4000 kr/månad men då det kom in pengar från tidningens sändningar gick det runt. Men tyvärr höll det inte. Utan något år efter att de hade börjat sända via Intinor så bestämde sig tidningen för att lokal TV satsningen blev för dyr. Så de slutade att  sända i kanalen. Men sändningsutrustningen blev kvar hos dem tills tidningen blev uppköpt av Sydsvenskan och flyttade all sin verksamhet till Malmö.

Nya digitala lösningar för sändningar.

Efter att samarbetet med Helsingborgs dagblad avslutades vände sig Marcus till ABF och lyckades förhandla att de fick ha sin sändningsutrustning i en garderob i Folkets Hus. Tjänsten i Varberg sades också upp och en kompis till Marcus som bor i Vinslöv och driver företaget ”Ivefjord studios”, som sysslar med program- och spelutveckling, plockade fram ett annat sändningsprogram åt dem. Kompisen som heter Mattias Ivefjord byggde rack och satte in servrar och dator. Det blev klart på en månad och har fungerat väldigt bra. De hyrde en lokal i Folkets Hus och sände därifrån tills kommunen bestämde sig för att renovera byggnaden och höja alla hyrorna. Då blev det för dyrt att vara kvar där. Så sändningsutrustningen  flyttades till ”Ivefjord studios” i Vinslöv. Så numera sänder man därifrån.

- Det funkar med hyperkvalité, säger Marcus som är nöjd med lösningen.

Mattias  fortsätter också att vidareutveckla detaljer i programvaran och har också skapat en app som går att ladda ned i mobiltelefoner. Så det finns en app för Sundskanalen som gör att man kan se sändningarna i realtid i mobilen. Det går också att se på hemsidan parallellt som det går ut i tv-rutan. Det är Mattias som har byggt sin egen app och sändningssystem.  Så Sundskanalen betalar bara en avgift till Apple för att ha appen. Det kostar 1500 kr/år. Marcus nämner att  Mattias  skulle kunna bygga en liknande lösning till andra stationer med om intresse finns.

Flera anställda genom Fas 3.

Mest aktivitet hade man i kanalen mellan 2014-2016 när de hade ett stort samarbete med arbetsförmedlingen och tog emot praktikanter och Fas 3 arbetare. Som mest hade de 3-4 stycken anställda i kanalen.  Det krävde en del extra ideellt arbete av Marcus som fick vara handledare. Han la ned en hel del arbetstid på det och hade turen att kunna kombinera det med sitt vanliga jobb då han jobbar i samma bransch.

- Sen rann det ut när man tog bort Fas 3, suckar Marcus. Men några av dem som jobbade i kanalen då har fortsatt jobba vidare med tv. En kille jobbade två år på Sundskanalen och hittade vad han ville göra. En annan har fortsatt i styrelsen. 

- Men nu är allt på ideell basis och då går det i den fart det går, konstaterar Marcus då produktionshastigheten givetvis gått ned när de inte längre har anställd personal. Så  idag varvar man nya sändningar med gamla repriser.

Idag har Sundskanalen runt 20 medlemmar som sänder i kanalen. En del medlemmar sänder bara i slingan medan andra också producerar program. Medlemsavgiften är på 1500 kr/år och för att sända i kanalen betalar medlemmarna 1000 kr/vecka. Då sänds deras program fyra gånger/dag. De brukar sända ett program varje halvtimme med slinga emellan. Det är Keijo som programmerar sändningarna. De program som sänds i kanalen är mestadels producerade av medlemmarna och har en lokal prägel. En del program görs av Helsingborg film och fotoklubb och sen producerar Keijo egna program samt jobbar med en satsning som Sundskanalen startade för fyra år sedan.

Guld TV för och med seniorer.

Det var under pandemin som Marcus fick idén att göra en satsning på äldre personer då det nog mestadels är de som tittar på kanalen. Då han inte jobbar med programproduktion själv så tog han idén till Keijo som är skådespelare.  De började att jobba med programsatsningen ”Guld TV” - som är tv gjord, för och med seniorer.  De fick loss lite statliga pengar att köpa utrustning för.  För att hitta seniorer som ville delta i satsningen inledde man ett samarbete med Helsingborgs kommun då de driver något som kallas för ”Träffpunkter”. Det är som en fritidsgård för seniorer. Så där hittade de seniorer som var intresserade av att göra TV.

- Det var och är framförallt damer från 60 år och uppåt, berättar Marcus.  De jobbar med redigeringsprogrammet iMovie på iPads och producerar TV under handledning av Keijo. På varje träffpunkt har de skapat en liten redaktionsgrupp med 3-4 personer som producerar tv tillsammans.  På ett år så producerar de här seniorredaktionerna 12 filmer som är på cirka 10-15 minuter. Programmen innehåller mestadels intervjuer. Men folk har också tagit med sig kameran och filmat från semestern samt gjort en kortfilm med skådespelare som handlade om bedrägerier mot äldre.

- Kommunen tyckte detta var jättebra, berättar Marcus stolt. Så vi kunde fortsätta med den här verksamheten genom att vi fått pengar från Vård och omsorgsförvaltningen. Det har varit jätteroligt. De får loss mellan 60 000 – 75 000 kr per år för att jobba med detta, vilket har gynnat både kanalen och seniorerna som de jobbar med.  Satsningen har också fått lite medial uppmärksamhet då Allers veckotidning har publicerat en stor artikel om Guld TV.

Sundskanalens styrelse består totalt av 9 personer. Bortsett från Marcus som är ordförande är även Keijo Salmela och Bengt Roos, som varit med på årsmöteshelger med RÖK, fortfarande engagerade.  Det är Marcus och Keijo som lägger ned mest timmar. Men då tiden inte alltid räcker till så har de inte varit med på årsmöteshelgerna efter pandemin. Marcus tycker att det är lite synd och föreslår att man kanske kunde ha digitala medlemsmöten en eller två gånger om året för att hålla sig uppdaterad om vad man jobbar med i olika delar av landet.  Som det ser ut just nu har de mest samarbete med Malmö mediekanal då Marcus sitter med i deras styrelse också. De brukar byta program med varandra.

Problem med Telia.

En utmaning som Sundskanalen står för är att få ekonomin att gå ihop för att kunna betala Intinor-avtalet. Sedan de startade seniorsatsningen har det blivit enklare. Men innan dess har det varit kämpigt vissa år.  Bortsett från sändningsintäkter och medlemsintäkter tar man också emot gåvor från tittare via ett swishkonto. Det brukar trilla in några hundralappar ibland. Som mest har de fått en donation av en tittare på 10 000 kr. då denne verkligen uppskattade deras verksamhet.

En annan utmaning med sändningarna är att de har problem med Telia.

- Det är jättemånga som säger att de inte kan få in kanalen på Telia längre, berättar Marcus. Tittarna är jätteledsna. En kund ringde till Telia och fick till svar att vi inte har något avtal med Telia längre då det har gått ut. Men det förstår jag inte för vi betalar ju till Intinor för att sända till Telia och då borde det ju också fungera. 

Men troligen är det inte våra avtal med Telia som har gått ut utan fastighetsbolagens avtal. Oavsett så jobbar Telia med att hitta en lösning så att våra kanaler ska kunna fortsätta att sändas.  Marcus blir glad och lättad när han får information om att Telia har lovat att lösa problemet under 2025.

- Det kan ju bara vara positivt för Telia att ha med oss i utbudet, säger Marcus. Så det är bra att det kommer att lösa sig.

I framtiden vill Marcus fortsätta att jobba med seniorerna. Det finns planer på att söka ett arvsfondsprojekt då det finns pengar som är avsatta för den här målgruppen.

- Jag skulle vilja sy ihop ett projekt med alla pensionärsorganisationerna i Sverige, berättar Marcus.  Han tycker att det känns viktigt att jobba med saker som är samhällsnyttiga och tycker att det är värdefullt att ha en stark lokal tv kanal i Helsingborg.

 —————————————————————————————————————————————-

FILMUTREDNINGEN.

Kulturdepartementet skickade ut ”Publiken i fokus – reformer för ett starkare filmland” på remiss. Berörda parter hade fram tills den 26  juni att lämna synpunkter till Kulturdepartementet.

RÖK skickade in följande remissvar: Vi som är verksamma inom filmskaparföreningar föreslår återgång till efterhandsstöd eftersom filmpolitiken bara gynnar kommersiella aktörer som är etablerade på marknaden. Enklast vore ett renodlat distributionsstöd. Vårt förslag är baserat på att det skapas mycket svenska lågbudgetfilmer som aldrig hittar en publik då de stora bolagen inte längre vågar satsa på att visa dem på bio.  

Filmstödspolitiken är missriktad.

Vi beklagar att självkritik saknas. Det talas om ett svenskt dataspelsunder, ett svenskt musikunder och ett svenskt deckarunder. Att Sverige samtidigt är nettoimportör av film är oväntat eftersom Sverige är konkurrenskraftigt för högteknologi. Sverige har nettomigration av branschfolk till filmindustrin i USA, trots att man där i praktiken saknar det offentliga stöd som vi har här. Hade filmpolitiken varit effektiv så borde de filmer som får högst betyg även locka störst publik, men Hollywood lyckas bättre med det. Så vi förstår inte hur filmstödet kan gynna svensk filmproduktion.

Utredningens perspektiv förbryllar. På kommunal nivå har ju politiska partier deltagit i föreningsdrivna lokal Tv-stationer. Flera av er rikspolitiker har ju blivit filmade av de öppna kanalerna i Sverige. Så många av er vet ju att man kan skapa billigt. Filmstödspolitiken innebär att passivt vänta på bidrag. Många skapar hellre billigt. Och många världsberömda filmskapare började som amatörer.

Antalet halvprofessionella filmare är en definitionsfråga, men 10,000 personer är en rimlig uppskattning. De senaste årtiondena har Sveriges halvprofessionella filmare stått för halva filmproduktionen. Nästan hela kortfilmsproduktionen, halva långfilmsproduktionen och en mindre del av TV-serierna. Men brist på pengar gör det svårt att distribuera så oftast glöms vi bort.

Förenklat uttryckt försörjs hundratals filmarbetare av filmstödspolitiken. Dessutom produceras ännu mer för SVT och kommersiella Tv-stationer och streamingbolag. Samtidigt som 10,000 personer osynliggörs. Filmstödspolitiken osynliggör alltså en grupp som är större och skapar mer än dem som gynnas.

Angående hur bra filmer vi skapar. Det varierar. Vissa fritidsfilmare är pensionerade proffs. Andra är filmlärare som handleder sina elevers filmande. Vissa av våra filmer har visats av SVT, fått kommersiell distribution respektive vunnit priser på festivaler.

När Filminstitutet går in som finansiär i en långfilm så får de även del av intäkterna. Samtidigt stöttar Filminstitutet biograferna. Då känner biograferna pressen på sig att gynna filmer som Filminstitutet varit med om att finansiera. Vilket missgynnar oss som står utanför filmstödspolitiken. Det är sällsynt med biografdistribution för långfilmer skapade av privatpersoner.

Man kan inte som privatperson arrangera biografvisning. Yttrandefriheten gäller människor, men en privatperson kan ej rapportera in sålda biobiljetter. Så i praktiken kan bara företag ordna biovisning. Så det hjälper inte att hyra passande lokal och sedan sälja biljetter. Trots att problemet påtalats för de inblandade juridiska personerna så åtgärdas ej situationen.

Bolagsbolaget är en juridisk person som existerar för att hjälpa privatpersoner som behöver agera som om de drev företag. Författares Bokmaskin hjälper privatpersoner att publicera böcker. Liknande insatser behövs för distribution av filmer. Men inom föreningslivet känner vi oss motarbetade av Filminstitutet.

Utan biografdistribution så är man en icke-person för Filminstitutet. Så man kan inte söka stöd till nästa långfilm. Därför satsar många kostnadseffektiva talanger på USA. Där saknas ju filmstödspolitik. Så en märkbar minoritet av den svenska filmproduktionen är på engelska. Filmer som ofta snarast är motsatsen till vad Filminstitutet önskar.

Förbättra talangutveckling genom distributionsstöd.

För att förbättra talangutvecklingen så vill vi nämna Dean Simontons bok Great Flicks, publicerad av Oxford University Press. Den relevanta delen av professorns resultat är som följer.

-Större budget ger ej bättre film.

-De som provat olika yrken i filmbranschen gör bättre jobb än de som bara utövat samma yrke.

-Filmarbetare presterar bättre med skickliga medarbetare.

Ovan skrev vi att det finns 10,000 halvprofessionella filmare. På sidorna 174-182 diskuteras talangutveckling. Stödinsatserna summeras ej, men det inses lätt att endast en mindre del av alla filmare kan räkna med stöd. Så en vanlig inställning är att det är bättre att filma billigt på egen bekostnad.

En tumregel är att bra film skapas genom samarbete mellan personer som kompletterar varandra genom att ha olika begåvningsprofil. Samtidigt är vi filmare vana vid att avund är den ärligaste formen av beundran. Så den som får förhandsstöd råkar lätt ut för problemet att de som tidigare ställt upp, de slutar samarbeta. Därför vore det bättre om talangutveckling innebar att i efterhand få hjälp med distribution.

Angående att få folk att samarbeta, för att tillsammans skapa bra film. Det billigaste sättet är att Filminstitutet på sin hemsida skriver en uppmaning till folk att ansluta sig till närmaste filmskaparförening. Gärna kompletterat med att filmskaparföreningar kan få bidrag till distribution.

Ersätt förhandsstöd med distributionsstöd.

I utredningen står det:  "I Sverige, liksom i de flesta andra jämförbara länder och särskilt inom små språkområden, är offentligt stöd nästan alltid en förutsättning för att långa spelfilmer över huvud taget ska kunna bli gjorda." (s. 96).

Men den här slutsatsen stämmer inte överens med hur verkligheten ser ut. För senare skriver man: ”Enligt Filminstitutet har ungefär hälften av alla långa spelfilmer som har premiär varje år producerats utan produktionsstöd från Filminstitutet". (s. 99).

Övergången till digital redigering ledde till att mångfaldigt fler långfilmer skapas av oss som ej får del av stödpolitiken. Så ungefär halva den svenska långfilmsproduktionen skapas av kompisgäng. Filmer som oftast når liten publik eftersom pengar saknas till marknadsföring och distribution. Så de filmer som kommer med i biografstatistiken utgör dessutom en sjunkande andel av den totala produktionen.

Varje år går mellan 40-60 svenska långfilmer upp på bio (s. 64). Då Filminstitutet påstår att bara hälften fått produktionsstöd, så betyder det att antalet biografdistribuerade svenska långfilmer utan produktionsstöd numera är minst lika stort som det totala antalet biografdistribuerade svenska långfilmer under bottenåren för ett halvsekel sedan. Så förhandsstödet är överflödigt.

Vad skulle hända om produktionsstödet inte fanns?

De långfilmer som skapats utan produktionsstöd, de skulle förmodligen likväl ha skapats. En mindre del av de långfilmer som skapats med produktionsstöd skulle också ha skapats. Av de långfilmer som skapats skulle dessutom fler ha gått upp på bio. Antalet sålda biobiljetter skulle dock vara betydligt mindre eftersom det är dyrt att locka biopublik.

Ett logiskt alternativ är därför att ersätta en del av produktionsstödet med distributionsstöd. Stödet ska kunna sökas även av de upphovsrättsinnehavare som är privatpersoner snarare än juridiska personer.

För oss inom föreningslivet vore det bästa om distributionsstödet utbetalas oberoende av vilken distributionsmetod filmskaparen föredrar. För ju fler långfilmer som skapas, desto fler lär bli arga på att det är svårt att få ut sin långfilm på bio.

Motverka förhandsstödets negativa effekter.

I utredningen tas ej upp de negativa effekterna av att stöd utbetalas i förskott. Beslut om produktionsstöd baseras ju på inlämnat manus. En tumregel inom filmproduktion är att allt som kan gå galet, det kommer att gå galet vid inspelning. Så olika långfilmer kan alltså ha lika bra manus, men vissa av de färdiga filmerna blir bättre än andra eftersom alla inte hade lika mycket otur vid inspelning. Genom att vänta med att dela ut stöd tills film är färdig så kan man alltså välja att endast ge stöd till de bästa filmerna.

Vid ansökan får konsulenten veta vem som skrivit manuset. Problemet är att om manus är skrivet av en person som tidigare varit framgångsrik, så är benägenheten större att tro att filmen kommer att bli bra. Det vore alltså bättre om manus inlämnas anonymt, så alla sökande behandlas lika. Att lämna in manus anonymt skulle gynna oss som står utanför filmstödspolitiken. Det skulle nämligen göra det möjligt för oss att få bättre kommentarer på våra manus innan vi på egen bekostnad spelar in.

Minska på filmutbildningar eftersom det finns så få arbetstillfällen.

Om ni kollar antalet utannonserade jobb så upptäcker ni att det finns så få lediga jobb att antalet filmrelaterade utbildningar bör minskas. Det är så svårt att få jobb att man kan ha 10.000 timmars relevanta erfarenheter och på eget initiativ skapat långfilm, men arbetsgivarna svarar inte ens när man söker utannonserat jobb. Man söker jobb i hela landet eftersom jobb saknas på den ort där man bor.

Att gå filmutbildning innebär alltså en samhällsekonomisk förlust. Först vara borta från arbetslivet i flera år. Och efteråt är det så svårt att få jobb att man kan räkna med sänkt årsinkomst.

Filmfonden.

Vi välkomnar utredningens förslag att sänka momsen på biobiljetter för att fler människor ska ha råd att se på fler filmer på bio. Vi tycker också att det är en bra idé att en filmfond skapas. (s. 229-231). Men vi håller inte med om vad pengarna som förvaltas av denna fond ska användas till. Att det finns ett publikrelaterat stöd bygger på idén att om man lyckas göra en film som är en publikframgång ska man belönas av staten för det så att man får pengar till att göra en ny film. Det är ett system som motarbetar nyskapande i branschen. Där veteraner i branschen gynnas över nya talanger. Det finns inget som säger att bara för att en film är en publikframgång så blir nästa film lika bra. Men svensk filmpolitik följer det här konceptet blint. Man satsar också hela tiden på stora produktioner. Men bara för att det finns mer pengar i en produktion betyder det inte att man har ett budskap med sin film som gör att den har relevans för samhället idag. Det är troligt att filmskapare som är vana att jobba med en liten budget skulle kunna göra en bättre film om de fick en tiondel av de pengar som de stora bolagen får tillgång till.

Åtgärda den missförstådda konkurrenssituationen.

"För att inhemska produktioner ska få rimliga förutsättningar att uppnå den kvalitet som krävs för att konkurrera med internationella storproduktioner kan det i vissa fall även vara nödvändigt med högre budgetar än i dag. Detta innebär att resurserna på nationell nivå förmodligen behöver koncentreras till färre filmer och att arbetet för att dessa ska nå en stor publik bör intensifieras." (s.206).

Påståendet i utredningen missar den dåliga korrelationen mellan hur stor budget en film har respektive vilket betyg filmen får. För att maximera antalet bra filmer så bör pengarna fördelas på många olika projekt. Enklast är att i efterhand ge distributionsstöd, och då även till filmer där privatpersoner har upphovsrätten.

En amerikansk storfilm vs. tio svenska lågbudgetfilmer.

Det står i rapporten att publiken ser mindre svensk film på bio. (s. 49 ). Men det beror inte på att det skapas mindre svensk film än tidigare. För det skapas fortfarande mycket svensk film av okända filmskapare runt om i landet. Problemet är bara att dessa filmer aldrig får en chans att gå upp på bio eller att hitta en publik. Detta då den svenska filmmarknaden har blivit mer amerikaniserad där de stora bolagen som SF Studios och Nordisk Film har blivit mer kommersiella. Då bion tappat publik under pandemin så satsar man inte längre på små filmer med ingen eller låg budget av okända filmskapare. Det går att skapa film med små medel, med en budget på under 150 000 svenska kronor kan man fortfarande få ihop en långfilm som håller en okej standard. Problemet är bara att det kommer aldrig att komma någon mer G – som i gemenskap (1983) eller Jalla! Jalla! (2000) på bio då de stora bolagen som dominerar den svenska filmmarknaden vågar inte längre satsa på dessa smala filmer av okända filmskapare utan vill ha säkra kort. Med säkra kort menar man filmer av någon som redan har ett namn inom branschen eller en film baserad på en litterär förlaga eller i en genre som brukar gå bra. Man vill bara satsa på stora filmer som man tror kommer generera pengar och satsar hellre pengar på att importera en amerikansk långfilm än att visa en lokal film av en okänd svensk filmskapare. De små svenska filmerna skickar man vidare till mindre distributionsbolag som blir så överhoppade av filmer att de inte har resurser att titta på allt. Det kan gå ett halvår utan att man ens får någon återkoppling om de har tittat på ens film.

Det här beteendet har lett till att den svenska långfilmen utgör inte ens 20 % av alla filmer som visas på bio i Sverige. (s. 64). För att främja utvecklandet av svensk film och göra det möjligt att hitta nya talanger så behövs det mindre pengar till produktion och mer pengar till distribution. Om man i stället för att satsa 10 miljoner på att producera en storfilm som följer samma ”recept för framgång” som tidigare filmer och lägger de pengarna på att distribuera tio svenska lågbudgetfilmer av okända filmskapare som får en chans att gå upp på bio, så skulle den svenska filmmarknaden återhämta sig bättre. Genom att satsa på små filmer främjar man kreativitet, talangutveckling och nyskapande i branschen. Man gör det möjligt att lyfta upp filmer som berättar alternativa berättelser och ger nya regissörer och skådespelare en chans att bli upptäckta. Många av dessa lågbudgetfilmer skulle kunna gå upp på bio om man satsade en miljon per film på postproduktion som bildkorrigering och ljudutjämning/ looping samt marknadsföring. Om tre av dessa tio filmer skulle bli framgångsrika skulle man potentiellt kunna tjäna mer pengar på dessa filmer än man gör på en storfilm!

Om detta inte görs så riskerar man att få en svensk filmbransch som bara styrs av pengar. Där film slutar att vara konst och okända filmskapare slutar att producera film och söker sig till andra branscher i stället. Att skapa en film är ett teamwork och om man lägger ned blod, svett och tårar för att skapa en film som säger något om sin samtid men som aldrig hittar en publik, då slutar man att brinna för filmmediet. Då gör man inga fler filmer. För vad är poängen med att lägga ned hela sin själ i att skapa en film som ingen tittar på?

Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige.

——————————————————————————————————————————————

ÅRSMÖTESHELGEN I GÖTEBORG.

Den 25-26 april 2025 deltog Community Media Sweden, Närradions Riksorganisation och Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige på Mediadagarna i Göteborg. Helgen arrangerades av Öppna Kanalen Göteborg i samarbete med Närradion i Göteborg. Under fredagen presenterade Roden Bergenstein studentradion K103 i Göteborg och Göteborgs Närradio. Sedan presenterade Gilbert Svensson och Roozbeh Behtaji Öppna Kanalen Göteborg. Efter det fortsatte Roozbeh med en mycket intressant föreläsning om Film och AI följt av en föreläsning om radion och AI av Anders Nilsson. Efter det hade Community Media Sweden sitt årsmöte. Till den styrelsen valdes Karin Schill som ordförande, Ingvar Björnlund (NRO) som kassör samt Peter Karlsson (RÖK), Roden Bergenstein (NRO) och Filip Bengtsson (NRO) som ledamöter. En plats lämnades vakant. RÖK:s styrelse beslutade vid sin konstituering att den platsen ska fyllas av Raul Eriksson.

Förteckning över RÖK:s styrelse finns på sidan / fliken “Styrelse” här på hemsidan.

Fredagskvällen avslutades med en gemensam middag på en grekisk restaurang där Närradion i Höganäs och studentradion i Göteborg fick ett stipendium som delades ut av NRO.

Under lördagen höll Karin Schill i en föreläsning om Journalistikens grunder. Sedan pratade Raul Eriksson om utvecklingen i Trollhättan där Lokal-TV Uddevalla och TV2stad gått samman och börjat sända TV tillsammans under namnet Fyrbodal-TV. Han presenterade även en ny programdatabas som har utvecklats av Nils-Åke Pehrsson i Skövde. Därefter avklarades RÖK:s årsmöte där Gilbert Svensson höll i en avtackning av Karin Schill som avgick från styrelsen efter 16 år, varav de sista 6 som ordförande. En något rörd Gilbert kallade Karin för “Ljuset” i organisationen och sa att en epok nu går emot sitt slut.

PERSONGALLERI.

Här kommer vi att presentera våra medlemmar i styrelsen. I det här numret presenterar vi vår nya ordförande Tomas Jonsson från Tibro.

Vem är du?

- Jo jag är Tomas Jonsson. Jag fyller 52 i år. Jag bor i Tibro och har lägenhet i Stockholm med. Jag är en van folkrörelsemänniska som har jobbat med detta i hela mitt liv. Jag jobbar till vardags med trafikfrågor.

Tomas Jonsson föddes alltså 1973. Han växte upp i Tibro tillsammans med en sju år yngre bror Tommy. Han läste Handel och kontor vid Fågelviksgymnasiet i Tibro. Efter studenten läste han en yrkesutbildning som arrangerades av Vitagruppen där han blev projektledare. Därefter har han jobbat inom näringslivet i flera år. 1996 flyttade han från Tibro till Stockholm där han fick anställning av Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF). Det är en gammal organisation som har funnits sen 1926.  Idag är Tomas trafiksäkerhetschef på MHF.  De senaste tio åren har han också varit VD för MHF testlabb som gör olika utredningar och jobbar med alkoholmätningsutrustning. I jobbet har han hand om 17 olika nationella trafiksäkerhetsprojekt och samarbetar med 100 olika avdelningar inom MHF. Bland annat har man gett ut en tidning som hette ”Motorföraren” under många år och har också bidragit med material till bilagor i dagstidningar och TV4:s nyhetsmorgon. I jobbet samarbetar han också med andra organisationer och myndigheter.

På sin fritid är Tomas engagerad i olika styrelser och folkrörelser där han jobbar ideellt. Han är ordförande för Tibro Handel, vilket bland annat innebär att han är festivalgeneral emellanåt. För två veckor sedan arrangerade de en festival i Tibro med tre olika scener med underhållning. På en scen uppträdde artister och på en annan visades en film med Robbie Williams på nattbio. På dagarna deltog en massa knallar som sålde varor på festivalen. Festivalen pågick i tre dagar och då jobbade Tomas från 10.00 på morgonen till 01.00 på natten med den.

Tomas är en man som har många bollar i luften. Han sitter även med i styrelsen för ett fastighetsbolag, Beckalunds driftförvaltning som hyr ut 25 lägenheter i Stockholm och Tibro. Fastighetsbolaget driver också spaanläggningen Tibro Spa & Relax. Han sitter även med som styrelseledamot för studieförbundet NBV Väst.

- Sen är jag också delägare i en hund, säger Tomas. Han heter Charlie.

MHF inleder ett samarbete med Öppna Kanalen.                                     

Det var genom jobbet hos MHF som Tomas började att jobba journalistiskt. Det hela började runt millenniumskiftet när politikerna började planera för att släcka ned det analoga marknätet och gå över till digitala sändningar. Politikerna lovade de öppna kanalerna att om de kunde producera professionell TV under ett år skulle de få en bred folkrörelsekanal i det digitala marknätet när det lanserades. Så runt 5-6 organisationer gick samman och började producera program varje vecka i en TV studio på Essingen i Stockholm. Förutom MHF så var IOGT-NTO, Pingströrelsen, Kagleholms folkhögskola och studieförbund engagerade.

MHF producerade ett program som hette ”TV Motorföraren” och var 45 minuter långt varje vecka, samt ett 15 minuters program med lokala nyheter som hette ”Absolut Stockholm”. Detta började sändas som ett block på en timme hos Öppna Kanalen Stockholm under 2001. Tomas var ansvarig utgivare för programmet. De hade ett nära samarbete med Kagleholms folkhögskola där gamla veteraner från SVT var lärare. De fick lära sig om medieträning av Siwert Öholm som var en av mentorerna för eleverna. En annan var Arne Widerdahl som var redaktör.  Till en början var studenter från folkhögskolan programledare för programmet. Men då de böts ut hela tiden så slutade det med att Tomas blev programledare och spelade in runt 50 avsnitt. Detta ledde till att Tomas gick med i journalistförbundet 2004.

Programmen sändes på Öppna Kanalen Stockholm på tisdagarna kl. 21.00 och på den tiden fick man leverera ett DV-Cam band till studion innan det gick i sändning. Ibland när Tomas skulle leverera bandet till ÖKS studio vid Medborgarplatsen träffade han på Filip och Fredrik, vars program sändes timman innan TV Motorföraren. Programserien sändes tills 2005. Under den här tiden samarbetade Tomas även den del med Rickard Sjöberg på TV4. 2001 producerade filmaren Lasse Lewert en dokumentär som heter ”Jag fick låna en ängel” som sändes på TV4 och visades på skolor. Till denna dokumentär levererade Tomas en mängd filmmaterial och medverkade även praktiskt kring produktionen.

- Den handlade om en uppmärksammad trafikolycka 2001 där en 13-åring blev ihjälkörd av en rattfull förare, berättar Tomas. Med samma tema, där vi utgick från olyckan, filmade och producerade Tomas även bio och tv-reklam som sändes runt om i Sveriges biografer och i de stora tv-kanalerna.

Efter det producerade Tomas också en lokal TV satsning som sändes på lokal TV i Skövde, Tibro och Karlsborg där man möblerade en lägenhet och lät två främlingar bo där i en vecka. Dessutom jobbade han en del med reklam. Men trots alla ansträngningar så blev det ingen folkförelsekanal i det digitala marknätet när förhandlingarna blev klara 2008. Anledningen var för att det endast fanns 20 kanaler och politikerna ville hellre få in 800 miljoner kronor till staten genom att sälja frekvensen till en kommersiell kanal än att ge en kanal gratis till de öppna kanalerna!

Trafikdags.

Efter nederlaget med kanalen i det digitala marknätet försvann Tomas från Öppna Kanalen rörelsen under många år. Men när MHF bestämde sig för att lägga ned sin tidning och börja sända ett nyhetsmagasin istället återkom han. Det var under 2022 som Tomas kontaktade RÖK om möjligheten att sända ett nytt program. Programmet som heter ”Trafikdags” är på 59 minuter. Det redaktionella arbetet i programmet görs i huvudsak av en redaktion med 7 journalister som jobbar i Tibro. De producerar ett nytt program varannan vecka och sedan sänds det i repris veckan efter. Så totalt produceras runt 25 program/år. Inom ramen för programmet så samarbetar man med Larmtjänst, Trafikverket och Polismyndigheten. Man nyhetsbevakar allt som har med trafiken att göra.  Man försöker att göra en så pass bra faktagranskning som möjligt och tar in experter beroende på vad man jobbar med. I programmet så har man ett inslag som kallas ”Vägens brott” där man går igenom vilka efterlysningar som gjorts. Programmen spelas in varannan vecka i studion i Tibro och innehåller intervjuer med olika personer. Sedan redigeras avsnitten ihop tills på fredagen nästa vecka. För att sedan sändas på måndagar kl. 19.00 på Öppna Kanalen. I dag sänder man i Stockholm, Göteborg, Södertälje, Uppsala, Närke, Tvåstad, Uddevalla, Växjö, Skövde, Jönköping, Karlstad och Dalarna. Men man hoppas på att även komma ut med sändningar i Helsingborg och Malmö senare i år. 

Bortsett från Trafikdags så gör MHF också direktsändningar från ”Tylesandsseminariet” varje kvartal. Det är en trafiksäkerhetskonferens där Sverker Olofsson från SVT är programledare. Konferensen går ut live över Skövde, Uddevalla och Tvåstad i 3,5 timmar.

Det går inte att mäta några tittarsiffror på de sändningarna som går ut över de Öppna Kanalerna. Men när man lägger upp ett nytt reel på Facebook för att puffa för Trafikdags så fick det 11 000 visningar på en vecka. Så det tyder på att folk tittar på programmet.

- Vi har dessutom över 220 000 följare i våra sociala kanaler, berättar Tomas.

Framtidsvisioner för RÖK.

Under april 2025 tillträdde Tomas som ny ordförande för Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige. Det är en roll som han ser fram emot att axla då han vet hur viktigt det är att kunna nå ut med samhällsinformation till medborgarna i en öppen kanal. Han har flera visioner för hur de Öppna Kanalerna kan utvecklas i framtiden. Bland annat ser han en möjlighet att inleda ett samarbete med civilförsvaret och bygga upp en tv-studio i ett skyddsrum som även kan användas om kriget kommer. Idag pratas det om att utbilda lottakåren för att kunna jobba journalistiskt om kriget kommer. Men Tomas anser att de Öppna Kanalerna borde vara bättre lämpade att jobba med detta, för det man gör i fredstid behöver man ju också kunna göra i krigstid.

- De Öppna Kanalerna och SVT borde kunna upprätthålla den delen, resonerar Tomas. Vi måste ju båda vara sanningsenliga i vår rapportering. Tillskillnad mot alla med foliehatt som postar på YouTube. 

Så de Öppna Kanalerna i Sverige borde kunna fylla en större roll i krigsberedskap och kanske samarbeta med Myndighetens för psykologiskt försvar.

Sedan skulle Tomas gärna vilja inleda mer samarbete med medieskolor runt om i landet då ungdomar ofta har bra idéer och är kreativa när det kommer till att producera program. Men först har Tomas en annan utmaning att ta tag i.

- Vi måste stärka organisationen så att vi får en bättre ekonomi, säger Tomas.  För idag räcker pengarna knappt till att ha en konferenshelg, och det är inte acceptabelt för ett riksförbund.  

 —————————————————————————————————————————————-

 PÅ ÅTERSEENDE MED OLA STOCKFELT.

Här kommer vi att göra ”catch up” med tidigare medarbetare inom de Öppna Kanalerna, som har gjort en ovärderlig insats för Riksförbundet. Vi kommer att få reda på vad deras arbete med de öppna kanalerna har betytt för dem, och vad de har för sig idag.  I det här numret möter vi Ola Stockfelt som var den förste ordföranden för RÖK eller ÖK Riks som de kallade riksförbundet för på den tiden.  

Vem är du?

Just nu så är jag en pensionär. Jag bor i Göteborg och har det lugnt. Jag har jobbat som professor i Filmvetenskap och Musikvetenskap vid Göteborgs Universitet. Jag är musikvetare i botten och började jobba som musiker från början. Filmkopplingen kom på 1980-talet och går tillbaks till Filmverkstaden i Stockholm. 

Hur började det för dig med Öppna Kanalen?

Det började med min fru Eva. Hon var den första ordföranden för Öppna Kanalen Göteborg. Hon lärde ungdomar och andra att göra film och TV och byggde upp en studio för det, men på den tiden fanns inga möjligheter för ungdomarna att distribuera vad de gjort. Därför startade hon kanalen tillsammans med Gilbert Svensson, Johannes Moubis, Johan Lövquist och några andra. De dök upp hemma hos oss vid köksbordet och det var så jag kom in i verksamheten. Johannes kände jag sedan tidigare. Men de andra var nya för mig. Det här var runt 1992 eller 1993. 

Samtidigt som det här hände så jobbade jag på Universitetet där Janne Ling var rektor. Han ville att vi skulle expandera på området om ljud och bild och utveckla vår undervisning efter någon Open University modell som i London och USA. Det blev mitt jobb att försöka implementera detta i Göteborg. Även där var det distributionen som var det stora problemet. Det fanns en hel del utrustning och kompetens för produktion. Rent tekniskt var det väldigt nära att vi lyckades. Det brast på att få access till en kabel tvärs över Vasagatan för att få universitetet att hänga ihop med kabelnätet. Men ja, jag företrädde Universitetets intressen för att använda Lokal TV i undervisningen.

Det var Johannes Moubis som gjorde det mesta av studiobygget i Viktoriahuset. Han fick trolla med knäna för att få i ordning på TV-studion. Jag jobbade mer med att få till en kabelanslutning så vi kunde etablera en avvecklingspunkt. Vi hade ett bra samarbete med Telia då vi etablerade riksdagssändningarna. De kom från Telia och grävde upp gatan i Göteborg så att man kunde dra in en fiberkabel till studion i Viktoriahuset. Det kostade en bra bit över 20 miljoner att installera det. Men Telia hade pengar.

Hur länge var du engagerad inom RÖK?

Jag var den första ordföranden för Riksförbundet. Bildandet skedde vid tre konstituerade möten. Det första protokollet är daterat den 25 juni 1997. Men de slutliga stadgarna togs på ett möte den 3 oktober 1997. Stockholm, Göteborg och Malmö var med från starten. Vi drev på det hela utifrån vårt gemensamma projekt med riksdagssändningarna. Bergs kommun i Jämtland var också väldigt aktiva på den tiden. Vi bruka lyfta fram dem som ett positivt exempel och även Västerås.

Men jag satt nog bara några år. Jag har årsmöteshandlingar från 1997, 1998 och 1999 . Men sen hittar jag inga mer dokument. Så jag skulle gissa att jag inte var engagerad fler år än så.  Jag minns att lite luft gick ur mig redan 1998 när vi efter väldigt mycket jobb ändå inte fick koncession för att sända digital-TV. Sen tror jag att jag hade för mycket andra saker att göra. Eva och jag byggde ett hus och Gilbert hjälpte till med att lägga grunden.

Vi försökte få Britt Solberg att ta över ordförandeskapet av flera skäl. På den tiden var hon dessutom en tungviktare i Göteborg. Jag tror hon kan ha tagit över runt 2000. Men det känns kul att riksförbundet fortfarande finns. Om man lämnar någonting och det lever vidare så har man lyckats.

Hur jobbade ni på den tiden?

Vi jobbade ju mycket ihop med ÖK Stockholm som vi hade lite som förebild. Där var det ju Christer Hederström som var mest drivande. De hade Öppna Kanalerna i Tyskland som förebild. Christer jobbade på Handelsflottan då och var ofta i Göteborg. Vi hade ibland sammanträden på Göteborgs centralstation. Det var någon gång på 1990-talet. Jag och Gilbert fick i uppdrag att skapa ett riksförbund. Vi bildade Riksförbundet så att det blev en part som kunde förhandla med riksdagen. Vi gjorde ett avtal mellan Öppna Kanalen, Sveriges riksdag och Telia.

1992 lade Ericsson en ”elektronisk motorväg” som det kallades för på den tiden. Det var bredband mellan Stockholm och Göteborg.  De lade den till Eriksberg så att man kunde gå ut på Internet. Jag minns att jag var konferencier i ett direktsänt engagemang för att fira detta. Jag köpte en ny kostym för tillfället. Det var en sån vi sen ville ha till kanalen.

Vi fortsatte att jobba med Ericsson och Telia. Det var Televerket fortfarande när vi startade. Sen kom det ett beslut att Telia skulle privatiseras. Vi sålde vår själ till dem lite grann. Vi hade en idé att vi ville sända direkt från Sveriges Riksdag på de Öppna Kanalerna i Sverige. Förhandlingarna i riksdagen ska vara öppna för allmänheten men det är ju inte så stor del av befolkningen som kan sitta på läktaren i Stockholm så vi ville sända dem i TV, ut över landet. De filmades redan och gick ut till arbetsrummen i riksdagshuset. De hade två VAX-datorer som på den tiden var det hetaste man kunde ha och som automatiskt fokuserade kamerorna mot den som sekreteraren skrev hade ordet. Sen finjusterades det av en kille med hästsvans som hette Johnny. Han kunde sköta allt med en joystick. Det var den signalen vi helt enkelt ville skicka vidare, först till nätet i Stockholm och om vi hade kabel även till Göteborg och Malmö. Telia kunde betala för detta mot villkoret att de skulle synas i samband med Riksdagens sändningar. Så vi genomförde detta i samarbete med Telia. Sponsring var förbjuden i Öppna Kanalen, men om man samarbetade med någon i produktionen var man däremot tvungen att redovisa detta direkt i rutan, och på så vis fick Telia den kred de ville ha. Lars Jakobsson förhandlade för Telia. Vi hade möte med honom och riksdagsdirektör Gunnar Grenfors, som arbetade på talmannen Birgitta Dahls uppdrag. Vi fick sända från Riksdagen. Lite senare började vi sända direkt från Europaparlamentet med ett liknande upplägg, fast först länkat via satellit.

ÖK Riks bildades för att vi behövde flytta fram positionerna på olika samarbeten i riksform. Det skulle bli resultat och verkstad. Vi försökte bygga upp en organisation. Musikvideoolympiaden var en viktig del av det hela. När det var vinter-OS i Albertville 1992 så ordnade man en kulturell olympiad samtidigt, i form av en lokal-TV-festival. Men det glömde de flesta bort. Vi bestämde oss för att följa deras exempel och ordna en lokal-TV-festival samtidigt som det var OS i Lillehammer 1994. Norrmännen klarade inte detta själva så det blev ett samarbete mellan nordiska länder. Så svenskar, danskar och norrmän samarbetade och hyrde en finsk passagerarfärja som gick mellan Oslo, Göteborg och Köpenhamn. Eva och Gilbert reste med fartyget. Vi bjöd in representanter för lokal-tv från resten av världen. Jag minns när vi togs emot i Göteborg av borgmästaren i Stadshuset. Det var en irländsk TV-aktivist som bröt ihop och sa. ”Vi har aldrig blivit tagna på allvar förut”.

Det var sådana saker som påkallade behovet av en riksorganisation. Det hände en del saker innan det och det hände en del saker efter. Det internationella samarbetet var viktigt. Vi skapade ett nätverk av kontakter. Johannes t.o.m. hjälpte australiensarna med deras TV-studio-byggen för CAT (Community Access Television). Vi var ”prosumenter” – det vill säga vi var både producenter och konsumenter på samma gång. Öppna Kanalerna var både en del av en internationell och lokal rörelse på samma gång. Öppna Kanalen i Tyskland var vår största förebild. Vi besökte deras studio i Berlin där Jürgen Lindke jobbade på den tiden.

Eva jobbade hårt med att etablera ÖK Göteborg. På den tiden fanns ju inget YouTube eller liknande så det fanns ingen distributionskanal för ungdomarna. Så de ungdomar hon jobbade med fick sända i kanalen. Det fanns ett behov av att sända och se lokala grejer. Det hela började egentligen när kabel-tv-nätet började utvecklas i Stockholm på 70-talet. Det lades kabelnät i små bostadsområden och en del kom på att de kunde sända också i dom, precis som man tidigare gjort i USA. I Skönstaholm sände dom t.ex. program från sin lokala Ica-butik. Sen började kabel-TV att utvecklas i resten av Sverige.  På 80-talet var kabel-TV fortfarande något exklusivt som bara fanns på vissa ställen.

Riksförbundets idé var att ”hela världen är lokal”. Jag minns också från musikvideotävlingen på lokal-TV-olympiaden att det mest hjärtskärande ögonblicket var när en liten tjej i Indien hade gjort en musikvideo med hjälp av hjälparbetare i byn. Den handlade om att hon var 12 år och oroade sig för en framtid där hon visste att hon mycket snart skulle bli bortgift. Hon vann också den kategorin i tävlingen. Men ja - ÖK Riks motto var lite ”att se att det lokala i en annan del av världen är lika intressant som att se det lokala i nästa kvarter.”

Vad har du lärt dig från ditt arbete inom Öppna Kanalerna?

Jag har blivit mer hårdhudad. Jag var lite för naiv då. Jag tänkte det inte skulle bli som i Norge där frikyrkorna tog över allt. Så får det aldrig bli här tänkte vi. Men pengarna styr. De kristna blev en viktig del av utbudet, men deras program blev tyvärr till väldigt stor del ungefär som amerikansk tiggeri-TV.

Vi kunde och skulle inte styra över vilka som sände i kanalen och tyvärr kunde de som kunde betala mest också kapa åt sig mest tid. Hade vi haft någon form av finansiering hade vi nog kunnat se till att det blev mer balanserat. TV på den tiden hade gått att använda till så mycket. Här precis som i Stockholm var det många invandrarföreningar som sände, på sina olika språk. Det gick ett rykte i förorterna bland muslimer att det fanns barnmat som innehöll grisfett. Så en somalisk förening gjorde ett program där de noga gick igenom all barnmat och visade att man inte behövde vara rädd. Då lade sig paniken direkt. Det programmet blev anmält till Granskningsnämnden för att några trodde att det var reklam för barnmat. Men det var bara konsumentupplysning.

Vi hade gärna velat svensktexta program på olika språk så att alla kunde förstå varandra. Efter Backa-branden där en massa ungdomar dog var kanalen viktig för att nå alla språkgrupper med information. Jag och Gilbert hade ett möte med Sossarnas starke man Göran Johansson i Göteborg. Han erbjöd oss finansiering för en maskin som var värd 3,6 miljoner för att lösa textningen av våra program till olika språk. Men det hade behövts infrastruktur med och det saknades pengar till att anställa översättare. Det räcker inte med att bara ha tekniken så vi fick tacka nej till den maskinen.

Vad är det bästa med Öppna Kanalerna?

På den tiden jag jobbade med det var det en massa kvaliteter som inte fanns någon annanstans. Vi fyllde ett behov som ingen annan kunde fylla. Då ungdomarna som producerade program behövde någonstans att visa dem, och det fanns bara Öppna Kanalen. Många trodde att allt skulle lösa sig när Internet kom och det löste ju faktiskt en stor del av distributionsproblemet. Men nätet skapade nya problem med.

Vad är det sämsta med Öppna Kanalerna?

Det sämsta med öppna kanalerna är att hela det mediet inte fick nån finansiering så att det aldrig fick en chans att utvecklas.

Det finns ett lagutrymme. Vi hade rätt att sända via kabelnätet. Vi fyllde en viktig demokratisk funktion. Men sen att det skulle kosta något. Det fungera lite som ett alibi för att inte göra någonting på demokratiområdet. Jag är inte helt säker på att öppna kanalernas roll i demokratiutvecklingen har varit endast positivt. Det var inte bra när vi sålde ut oss för en sladd från Telia. Annars ser jag inget negativt med mediet som sådant.

Hade vi fått finansiering då tror jag att saker hade blivit annorlunda. Vi hade Tyskland som föredöme då de fick 1 % av licenspengarna till sin verksamhet. Kanske det hade gått att få loss pengar i Sverige med om vi satsat ännu hårdare på det. Vi hade en del kontakter bland politikerna. Alf Svensson var med på tåget. Sossarna med. Göran Persson var positivt inställd och vi hade bra kontakt med Marita Ulvskog och Johan Lönnroth. Det var då vi fick loss 1 miljon kronor till Riksförbundet för att bygga upp vår verksamhet. Det var bra. Men det hade behövts ett mer kontinuerligt stöd. Det var lite som med digital-TV-ansökan. De gynnade bara kommersiell TV.

Vad betyder RÖK för dig?

Om jag ska vara helt ärlig vet jag inte om RÖK betyder så mycket längre. Jag har inte koll. Men jag är glad att det lever vidare. Om man startat något och det lever vidare så känner man ju att man har lyckats med något i livet.

Men ja - vi flyttade ut på landet och hade inte tillgång till att se på lokal TV på många år. Men jag tycker ändå att själva principen är viktig och jag tror på demokrati, yttrandefrihet och alla människors lika värde som vi jobbade med. Det är viktigt i vårt samhälle idag att vi har rätt till information och att man hittar motsatser till personer som Trump. (USA:s president) ”Information wants to be free”. Principiellt är det fortfarande lika viktigt, minst.

Varför valde du att lämna Öppna Kanalen? 

Jag tror att det här med att vi inte lyckades komma ut i digital-TV och den processen bidrog till att jag tappade luften lite. Det kan också vara så att det var för att universitetet inte fick till sladden ut i nätet som påverkade. När det sket sig fanns det ingen koppling med jobbet längre. Jag producerade ju inte heller program i Öppna Kanalen på det sättet som Gilbert och Eva gjorde.

Sen hade jag också ett fullt liv. Jag hade två jobb och en familj och ett hus. Man ska hålla på med något ett par år och sen lämna det till andra personer. Det är bra att byta ledarskap med jämna mellanrum. Jag åstadkom en hel del med mina kamrater och medarbetare. Sen är det dags för nästa gäng.

Vad gör du nu?

Jag är pensionär. Det har tagit några år att lära sig. Jag jobbade tills jag var 68 år och jag har fortfarande en del kontakter så det händer att jag hoppar in och gör saker.

Jag har gått med i Vänsterpartiet. Så jag engagerar mig politiskt. Men jag undviker styrelseuppdrag och sådana saker idag. Jag har varit ordförande i många organisationer i mitt liv, så det blir alltid att jag blir tillfrågad om jag kan hoppa in här och där men då säger jag konsekvent nej till sådant.

Eva och jag reser också med husbil. Vi kom på det i höstas. Vi har sålt huset och flyttat till en hyresrätt så när det började mörkna i höstas hoppade vi in i husbilen och körde söderut tills vi hittade solen i Portugal. Nu kan man göra det på ett annat sätt än man kunde förr, och det går att jobba från husbilen och vara uppkopplad.

Sen hade vi också barn när vi träffades och vi har en gemensam dotter som är 34 år nu. Så vi har 11 barnbarn. Min svärmor lever också. Hon fyller 97 år i år.

Kan du skicka en hälsning till dina tidigare medarbetare?

Om de fortfarande håller på och jobbar med detta så beundrar jag deras styrka och uthållighet. Det är för ett gott syfte. Ingenting har fått mig att tvivla på syftet.

”Demokrati och yttrandefrihet och ett öppet samhälle kräver öppna kanaler och jag är glad att de fortsätter att jobba för det. ”

—————————————————————————————————————————————— 

HEJDÅ FRÅN EVA ANTONSSON. UDDEVALLA.

Vid en tillbakablick på RÖK, så har jag varit med i föreningens styrelse sedan 2011, d.v.s. 14 år. Som styrelseledamot har jag lärt mig mycket av, t ex . Tom Engström, Nils-Åke Pehrsson, Gilbert Svensson och Magnus Elmborg.

Nils-Åke är en fantastisk person och har varit vår mentor i Lokal-TV Uddevalla från första början, hjälpt oss och löst många tekniska problem under årens lopp.

Tom Engström , journalist från Uppsala, avliden och saknad, har inspirerat mig med sitt skrivande.

Gilbert Svensson är också en fantastisk person. Han är en riktig idéspruta och har haft många idéer som han också haft en lösning till. Framförallt har även han varit med och stöttat oss från början.

Magnus Elmborg, vår eminente kassör, en klippa och en länk till dem som distribuerar våra program. Tekniken har gått framåt och även ifrån oss.

Föreningen är ideell, och på uppdrag av RÖK har vi fått besöka årsmöten på annan ort.

Tack för alla uppdrag jag fått vara med på och tack till ordförande Karin Schill.

Av hälsoskäl drar jag mig nu tillbaka och önskar Er lycka till.

Vänligen

Eva Antonsson.

———————————————————————————————————————————————

DETTA VAR ALLT FRÅN OSS.

Vi önskar er lycka till i framtiden!   

Hälsningar: Karin & Eva.